Ta reda på var våra filialer finns, vilka tjänster vi erbjuder och hur du kontaktar oss.
Upptäck REMONDIS med dess ca. 900 filialer i över 30 länder i Europa, Afrika, Asien och Australien.
Farligt avfall är avfall med egenskaper vilka utgör en fara för hälsa och/eller miljö. Farligt avfall utgör en komplex och omfattande del av avfallsområdet där mängderna stadigt ökar (enligt FEAD).
De vanligaste avfallsfraktionerna inom området farligt avfall är fasta material såsom aska, slagg, mineralmassor och flytande material såsom förorenade vatten, oljeavfall och kemiska föroreningar.
Eftersom farlig avfall potentiellt kan orsaka allvarliga skador såväl akut som långsiktigt är det av yttersta vikt att arbetet med att omhändertaga farligt avfall ständigt utvecklas och sker på ett korrekt sätt.
För att få en tydligare statistik och därmed informationsunderlag har Naturvårdsverket etablerat ett avfallsregister där alla producenter av farligt avfall måste anteckna det farliga avfallet som verksamheten genererar. Arbetet är en del av EU:s nya Taxonomi där målsättningen är att skapa förutsättningar för att adressera människans påverkan på klimat och miljö. En del av detta arbete är att minimera avfall generellt samt säkerställa ett mera hållbart samhälle.
Forskning och utveckling i samhället leder till allt snabbare förändringar av produktionsmetoder och resulterar i bredare flora av produktionsspill och kasserade produkter. Förekomsten av oväntade hälso- och miljöeffekter av dessa nya produkter upptäcks löpande och blir inte sällan ett problem trots att produkterna i sig och dessas applikationer fyller viktiga samhällsfunktioner.
När Klorfluorkarboner (CFC) började användas sågs de som innovativ lösning med mängder av viktiga användningsområden. Freon blev det viktigaste ämnet vilket uppmärksammades då forskare uppmärksammade att ämnena hade en starkt negativ effekt på planetens ozonlager. Med hjälp av kraftfulla åtgärder klarade det internationella samfundet att fasa ut dessa ämnen och relativt snart hade problemet minimerats.
Idag står vi inför en utmaning med Per- och Polyfluorerade Alkylsubstanser (PFAS), vilket är ett samlingsnamn för mer än 4700 industriellt framställda kemikalier. PFAS har ett brett användningsområde, på grund av dess fett-, vatten och smutsavstötande egenskaper. Vidare har samhället ännu inte hittat varaktiga ersättningskemikalier på alla områden där PFAS idag används.
Samhället har belagt att flera PFAS-ämnen är giftiga i kombination med att de svårnedbrytbara, varför vi ibland kallar dem ”giftiga evighetskemikalier”. De cirkulerar och ackumuleras i samhället utan att brytas ned i den takt vi tillför nya halter PFAS.
Eftersom teknikutvecklingen går allt fortare ser vi att mängderna farligt avfall ständigt ökar, dels på grund av ökad produktion, dels beroende på allt strängare miljökrav. Dessa exempel får stå som illustration för komplexiteten i såväl produktutveckling som i avfallshantering.
Goda produktionslösningar kan leda till skadliga effekter vid produkternas kassering. Den nya EU-taxonomin är ämnad att adressera även denna fråga där producenter av avfall måste beakta även produkternas slutliga omhändertagande, end-of-life, där målsättningen är end-of-waste.
Cirkulära lösningar innebär att de produkter som nått slutet av sin livslängd kan återföras som insatsvara för ny produktion. REMONDIS är en ledande aktör i denna viktiga omställning av samhället!
Farligt avfall kräver generellt en mera komplex hantering än andra avfall vilket också återspeglas i gällande lagstiftning. Då avfallet är farligt är riskerna för hälsa och miljö större vilket gör att de som hanterar sådant avfall måste redogöra för hantering och behandling på ett mycket omfattande sätt. För att kvalitetssäkra detta arbete finns en rad tillstånd och kvalificeringskrav för att få bedriva denna typ av verksamhet.
Naturvårdsverket har utarbetat 15 bedömningskriterier för att kunna avgöra om ett avfall skall definieras som farligt eller inte.
För att såväl användare av produkter som de som hanterar farligt avfall lättare skall kunna identifiera en produkt eller ett avfalls farliga egenskaper har ett gemensamt märkningssystem utarbetats. Systemet ingår i CLP-förordningen vilket är ett regelverk för hur hanteringen av farliga ämnen ska gå till. Nedan visas både de äldre piktogrammen, mot en orange bakgrund och de nya piktogrammen mot vit bakgrund med röd ram.
Äldre piktogram
Nya piktogram
Den grundläggande principen för avfallshantering utgörs av avfallstrappan eller avfallshierarkin. Denna prioriteringsguide för avfallshantering stipulerar ett antal grundläggande steg för hantering av avfall där varje steg uppåt i trappan innebär en bättre hantering utifrån miljöhänsyn.
Förebygga
När det gäller farligt avfall innebär vanligen det förebyggande arbetet substitution. Att byta en produkt mot en mindre farlig eller en utan farliga egenskaper är ofta möjligt i takt med teknikutvecklingen. Här är förbudet och utbytet av freoner i sprayflaskor ett bra exempel. Att minimera avfallsmängden är också en verksam förebyggande åtgärd där producenten av avfall ser till att mindre mängd avfall genereras. Återvinning av glykol på flygplatser är ett bra exempel.
Återanvända
Vissa material kan återanvändas med relativt liten arbetsinsats. Tidigare har detta varit ovanligt inom de Farliga Avfallen men genom nya reningstekniker kan föroreningar avlägsnas vilket gör att även relativt avancerade kemikalier kan återvinnas, exempelvis aminåtervinning.
Materialåtervinna
Material såsom metaller, oljor, plaster och glas blir ofta inte förbrukade eller förstörda utan endast smutsiga i deras produktionsprocesser eller under sin produktlivscykel. Med rätt teknik är det ofta okomplicerat, om än ibland tekniskt avancerat, att rena dem och låta dem ingå i nya produkter. Spilloljeåtervinning är ett bra exempel.
Förbränna
En vanlig metod för behandling av farligt avfall är förbränning med energiutvinning där energirika avfall förbränns i anläggningar där värmen tas om hand för att producera fjärrvärme eller generera el. Många farliga avfall kräver högre temperaturer för att förstöras, det kallas då högtemperaturförbränning. Blandade eller sammansatta farliga avfall behandlas ofta på detta sätt.
Deponera
Deponi innebär att avfall läggs på en dedikerad plats för att undvika att det kommer ut i samhället på nytt. Dessa platser måste beredas på ett mycket specifikt sätt för att säkerställa att materialet inte sprids och deponier för farligt avfall är noggrant reglerade där allt vatten omhändertas och renas.
Mängden farliga substanser ökar kontinuerligt. Trycket på tillverkare att snabbt få sina produkter på marknaden ökar allt mer. Komplexiteten av kemiska substansers inverkan på varandra blir allt mer uppenbar. Känsligheten hos våra ekosystem kräver ständigt uppdaterade regleringar.
Det är mycket att hålla reda på för den som producerar farligt avfall. För den som arbetar med det är det så oerhört mycket mer. Komplexiteten i sig bär med sig stora utmaningar.
Utmaningen med återvinning av farligt avfall