Elektronik är ett begrepp som rymmer mycket. När det gäller återvinning handlar det om elektroniskt avfall, eller e-avfall som det också kallas. Med det menas förbrukade eller kasserade produkter som innehåller elektriska komponenter. I Sverige föregicks WEEE-direktivet genom en förordning om producentansvar för elprodukter 2001. Ansvaret för att transportera och återvinna allt e-avfall som samlas in i landet flyttades då från kommunerna till producenterna, som bildade El-Kretsen.

El-Kretsen innebär ett rikstäckande insamlingssystem i nära samarbete med Sveriges kommuner, uppdelat i två kategorier: hushåll och verksamheter. Hushållsinsamlingen organiseras i samarbete med kommunerna. Insamlingen från verksamheter organiseras via samarbeten med både kommunerna och kontrakterade återvinningsföretag som REMONDIS.

Den största kategorin inom återvinning av elektroniskt avfall är diverse elektronik. Detta inkluderar små och medelstora prylar som man kan hitta i hemmet, bland annat: TV-apparater, dammsugare, leksaker och mobiltelefoner. Varje år samlas omkring 80 000 ton diverse elektronik in, det utgör mer än hälften av allt elektronikavfall. Produkterna samlas in och förbehandlas på flera platser i Sverige, för att undvika onödiga transporter från insamlingsstationerna.

Som svar på den ständigt växande mängden kasserade elektriska och elektroniska apparater antog EU-parlamentet WEEE-direktivet (Waste Electrical and Electronic Equipment) 2002. Direktivet syftar till att undvika och minska mängden avfall från elektrisk och elektronisk utrustning, men också att kunna säkerställa att kasserade apparater hanteras genom miljövänliga processer. Den underliggande principen bakom WEEE-direktivet är producentansvar och innebär att tillverkare av har följande skyldigheter:

• Att deras gamla apparater behandlas och återvinns inom en viss tidsperiod
• Att säkerställa att fördefinierade återvinningsmål uppfylls (återvinningsgrader)
• Att garantera att de täcker alla kostnader för att få sina apparater återvunna med miljövänliga processer. Även när de släpper ut de nya apparaterna på marknaden
• Att se till att deras elektriska och elektroniska apparater är märkta med WEEEsymbolen – en överkorsad soptunna på hjul – och ett producentidentifikationsmärke

Förutom att fastställa tillverkarnas ansvar, innehåller WEEE-direktivet även bestämmelser kring:

• WEEE måste samlas in separat från andra avfallsströmmar i enlighet med WEEE-direktivet
• Privatkonsumenter ska kunna lämna tillbaka sitt WEEE gratis
• Medlemsstaterna måste inrätta lämpliga system för insamling av WEEE som återspeglar befolkningstätheten
• Vissa tekniska föreskrifter måste följas vid lagring av WEEE

Det finns också ett obligatoriskt insamlingsmål för alla medlemsländer inom EU, vilket är ett minimum på 4 kg WEEE per capita och år I tillägg till WEEE-direktivet finns RoHS-direktivet (begränsning av användningen av vissa farliga ämnen i elektrisk och elektronisk utrustning), som också antogs av Europaparlamentet 2002. 

Alltså fokuserar det på produktionen av elektrisk och elektronisk utrustning. Samtidigt syftar det till att begränsa användningen av farliga ämnen som flamskyddsmedel, kadmium, bly och kvicksilver. Målet med detta är att minska eventuella risker som dessa ämnen medför vilket också skyddar människors hälsa och miljön. Dessutom säkerställer det att naturens resurser hanteras på ett ansvarsfullt sätt, men också att det kommer förbättra hur kasserade apparater återvinns.