Om farligt avfall
Naturvårdsverkets avfallsregister
För att få en tydligare statistik och därmed informationsunderlag har Naturvårdsverket etablerat ett avfallsregister där alla producenter av farligt avfall måste anteckna det farliga avfall verksamheten genererar. Arbetet är en del av EU:s nya Taxonomi där målsättningen är att skapa förutsättningar för att adressera människans påverkan på klimat och miljö. En del av detta arbete är att minimera avfall generellt samt säkerställa ett mera hållbart samhälle.
Utmaningen med farligt avfall
Forskning och utveckling i samhället leder till allt snabbare förändringar av produktionsmetoder och resulterar i bredare flora av produktionsspill och kasserade produkter. Förekomsten av oväntade hälso- och miljöeffekter av dessa nya produkter upptäcks löpande och blir inte sällan ett problem trots att produkterna i sig och deras applikationer fyller viktiga samhällsfunktioner.
När klorfluorkarboner (CFC) började användas sågs de som en innovativ lösning med mängder av viktiga användningsområden. Freon blev det viktigaste ämnet vilket uppmärksammades då forskare uppmärksammade att ämnena hade en starkt negativ effekt på planetens ozonlager. Med hjälp av kraftfulla åtgärder klarade det internationella samfundet att fasa ut dessa ämnen och relativt snart hade problemet minimerats.
Idag står vi inför en utmaning med Per- och Polyfluorerade Alkylsubstanser (PFAS), vilket är ett samlingsnamn för mer än 4700 industriellt framställda kemikalier. PFAS har ett brett användningsområde, på grund av dess fett-, vatten- och smutsavstötande egenskaper. Vidare har samhället ännu inte hittat varaktiga ersättningskemikalier på alla områden där PFAS idag används.
Samhället har belagt att flera PFAS-ämnen är giftiga i kombination med att de är svårnedbrytbara, varför vi ibland kallar dem ”giftiga evighetskemikalier”. De cirkulerar och ackumuleras i samhället utan att brytas ned i den takt vi tillför nya halter PFAS.
Mängden farligt avfall ökar
Eftersom teknikutvecklingen går allt fortare ser vi att mängderna farligt avfall från företag och andra producenter ständigt ökar, dels på grund av ökad produktion, dels allt strängare miljökrav. Dessa exempel får stå som illustration för komplexiteten i såväl produktutveckling som i avfallshantering.
Goda produktionslösningar kan leda till skadliga effekter vid produkternas kassering. Den nya EU-taxonomin är ämnad att adressera även denna fråga där producenter av avfall måste beakta även produkternas slutliga omhändertagande, end-of-life, där målsättningen är end-of-waste.
Cirkulära lösningar innebär att de produkter som nått slutet av sin livslängd kan återföras som insatsvara för ny produktion. REMONDIS är en ledande aktör i denna viktiga omställning av samhället!
Vad är farligt avfall?
Farligt avfall kräver generellt en mera komplex hantering än andra avfall vilket också återspeglas i gällande lagstiftning. Då avfallet är farligt är riskerna för hälsa och miljö större vilket gör att de som hanterar sådant avfall måste redogöra för hantering och behandling på ett mycket omfattande sätt. För att kvalitetssäkra arbetet med hantering, behandling och återvinning av farligt avfall finns en rad tillstånd och kvalificeringskrav för att få bedriva denna typ av verksamhet.
Naturvårdsverket har utarbetat 15 bedömningskriterier för att kunna avgöra om ett avfall skall definieras som farligt eller inte.
- Explosivt. Avfall som kan explodera, exempelvis pyroteknik, explosiva kemikalier eller sprängämnen.
Oxiderande. Ämnen som avger syre och därmed kan orsaka eller förvärra bränder, exempelvis väteperoxid eller kaliumpermanganat. - Brandfarligt. Avfall som lätt börjar brinna även vid låga temperaturer, exempelvis bensin, olja eller lösningsmedel.
- Irriterande. Avfall vilket orsakar hudirritation eller ögonskador, exempelvis vissa rengöringsmedel.
- Specifik toxicitet för målorgan (STOT). Avfall som skadar specifika organ i kroppen vid enstaka eller upprepad exponering, till exempel POP-ämnen, flamskyddsmedel, vissa bekämpningsmedel.
- Akut toxicitet. Giftigt avfall redan vid kortvarig exponering, exempelvis cyanider och arsenik.
- Cancerframkallande. Avfall vilket ökar risken för cancer vid exponering, exempelvis asbest eller formalin.
- Frätande. Avfall som kan orsaka frätskador, exempelvis svavelsyra eller lut.
- Smittfarligt. Avfall innehållande mikroorganismer eller deras gifter vilka kan orsaka sjukdomar, exempelvis medicinskt avfall eller vissa biologiska avfall.
- Reproduktionstoxiskt. Avfall som kan skada reproduktionsorganen eller orsaka fosterskador, exempelvis pesticider och ftalater.
- Mutagent. Avfall som kan påverka arvsmassan med genetiska defekter eller sjukdomar som följd, exempelvis vissa aminer och epoxider.
- Avger en akut giftig gas. Avfall som avger akut giftiga gaser vid kontakt med vatten eller syra, exempelvis klor och ammoniak.
- Allergiframkallande. Avfall som kan orsaka allergiska reaktioner, exempelvis nickel och vissa härdplaster.
- Ekotoxiskt. Avfall som skadar miljön och dess ekosystem, exempelvis pesticider och freoner.
-
Avfall som kan ha en farlig egenskap. Oftast avfall som kan vara indirekt explosivt
Märkning av farligt avfall – Farosymboler/Faropiktogram:
För att såväl användare av produkter som de som hanterar farligt avfall lättare skall kunna identifiera en produkt som hälso- och miljöfarligt avfall, eller ett avfalls farliga egenskaper, har ett gemensamt märkningssystem utarbetats. Systemet ingår i CLP-förordningen vilket är ett regelverk för hur hanteringen av farliga ämnen ska gå till. Nedan visas både de äldre faropiktogrammen, mot en orange bakgrund och de nya piktogrammen mot vit bakgrund med röd ram.
Äldre faropiktogrammen:
Hälsoskadlig/irriterande
Mycket giftig/giftig
Frätande
Miljöfarlig
Extrem/mycket brandfarligt
Explosivt
Oxiderande
Oxiderande
Nya faropiktogrammen:
Frätande
Skadlig
Allvarlig hälsofara
Akut giftig
Miljöfarlig
Brandfarlig
Explosiv
Oxiderande
Gas under tryck
Hur hanteras farligt avfall? – Hantering och återvinning av hälso- och miljöfarligt avfall
Den grundläggande principen för avfallshantering utgörs av avfallstrappan eller avfallshierarkin. Denna prioriteringsguide för avfallshantering stipulerar ett antal grundläggande steg för hantering av avfall där varje steg uppåt i trappan innebär en bättre hantering utifrån miljöhänsyn.
Förebygga
När det gäller farligt avfall innebär vanligen det förebyggande arbetet substitution. Att byta en produkt mot en mindre farlig eller en utan farliga egenskaper är ofta möjligt i takt med teknikutvecklingen. Här är förbudet och utbytet av freoner i sprayflaskor ett bra exempel. Att minimera avfallsmängden är också en verksam förebyggande åtgärd där producenten av avfall ser till att mindre mängd avfall genereras. Återvinning av glykol på flygplatser är ett bra exempel.
Återanvända
Vissa material kan återanvändas med relativt liten arbetsinsats. Tidigare har detta varit ovanligt inom området för farliga avfall, men genom nya reningstekniker kan föroreningar avlägsnas vilket gör att även relativt avancerade kemikalier kan återvinnas, exempelvis aminåtervinning.
Materialåtervinna
Material såsom metaller, oljor, plaster och glas blir ofta inte förbrukade eller förstörda utan endast smutsiga i deras produktionsprocesser eller under sin produktlivscykel. Med rätt teknik är det ofta okomplicerat, om än ibland tekniskt avancerat, att rena dem och låta dem ingå i nya produkter. Spilloljeåtervinning är ett bra exempel.
Förbränna
En vanlig metod för behandling av farligt avfall är förbränning med energiutvinning där energirika avfall förbränns i anläggningar där värmen tas om hand för att producera fjärrvärme eller generera el. Många farliga avfall kräver högre temperaturer för att förstöras, det kallas då högtemperaturförbränning. Blandade eller sammansatta farliga avfall behandlas ofta på detta sätt.
Deponera
Deponi innebär att avfall läggs på en dedikerad plats för att undvika att det kommer ut i samhället på nytt. Dessa platser måste beredas på ett mycket specifikt sätt för att säkerställa att materialet inte sprids och deponier för farligt avfall är noggrant reglerade där allt vatten omhändertas och renas.
Utmaningen med återvinning av farligt avfall
Mängden farliga substanser och miljöfarligt avfall ökar kontinuerligt. Trycket på tillverkare att snabbt få sina produkter på marknaden ökar allt mer. Komplexiteten av kemiska substansers verkan på varandra blir allt mer uppenbar. Känsligheten hos våra ekosystem kräver ständigt uppdaterade regleringar.
Det är mycket att hålla reda på för den som producerar farligt avfall. För den som arbetar med det är det så oerhört mycket mer. Komplexiteten i sig bär med sig stora utmaningar:
- Identifiering, klassificering och rapportering: Farligt avfall kan komma från olika källor och kan inkludera en mängd olika material, vilket gör det svårt att korrekt identifiera, klassificera och separera det från icke-farligt avfall, samt rapportera om det. Korrekt klassificering är viktigt för att säkerställa lämpliga behandlings- och bortskaffningsmetoder.
- Tekniska begränsningar: Behandling och bortskaffande av farligt avfall kräver ofta avancerad teknik och specialanläggningar, vilka kan vara dyra att bygga, driva och underhålla. Utvecklingsländer kan sakna nödvändig infrastruktur och resurser för att införa avancerade avfallshanteringsystem.
- Höga kostnader: Säker behandling och bortskaffande av farligt avfall kan vara dyrt, särskilt för resursbegränsade samhällen och länder. Detta kan leda till otillräckliga eller felaktiga avfallshanteringssätt, som illegala dumpningar eller öppen förbränning, vilket kan förvärra miljö- och hälsorisker ytterligare.
- Brist på medvetenhet och utbildning: Allmän medvetenhet och förståelse för farligt avfall och dess korrekta hantering är avgörande för att säkerställa efterlevnad av regler och säkra bortskaffningsmetoder. I många områden saknas medvetenhet om farorna med farligt avfall och vikten av korrekt hantering och bortskaffande.
- Regulatoriska utmaningar: Det kan vara utmanande att utveckla och genomföra omfattande regler om hantering av farligt avfall. I många länder kan regler vara svaga, föråldrade eller dåligt genomförda, vilket kan leda till felaktig hantering och bortskaffning.
- Gränsöverskridande rörelser: Illegal handel och transport av farligt avfall över gränserna är ett betydande problem. Länder kan exportera farligt avfall till andra nationer med mindre strikta regler, vilket leder till miljö- och hälsorisker i dessa länder.
- Långsiktiga effekter: Effekterna av farligt avfall på människors hälsa och miljön kan vara långvariga, särskilt när det gäller att kontaminera jord, vatten och luft. Att övervaka och hantera dessa långsiktiga effekter kan vara utmanande och resurskrävande.
- Befolkningsökning och urbanisering: I takt med att befolkningen växer och urbaniseringen ökar kommer även mängden farligt avfall att öka. Detta ökar trycket på befintliga avfallshanteringssystem och infrastruktur, vilket gör det svårare att hantera och behandla farligt avfall effektivt.
