REMONDIS Sverige
Kundportal

Elektronik & elektronikÄtervinning

Viktigt att veta om materialet plast och plastÄtervinning.

LÀs mer om REMONDIS elektronikÄtervinning

Om elektronik

Elektronik Àr ett begrepp som rymmer mycket. NÀr det gÀller Ätervinning handlar det om elektroniskt avfall, eller e-avfall. Med det menas förbrukade eller kasserade produkter som innehÄller elektriska komponenter.

E-avfall och e-skrot

Globalt produceras över 50 miljoner ton e-avfall varje Ă„r. E-avfall som uppgraderats kallas i sin tur e-skrot. E-skrot Ă€r en kĂ€lla till Ă€delmetaller som guld och silver, och basmetaller som koppar. SĂ„dana metaller Ă„tervinns för Ă„teranvĂ€ndning pĂ„ sĂ€rskilda anlĂ€ggningar för e-avfall. I vardagligt tal brukar man sĂ€ga att all elektronik som drivs med sladd eller batteri rĂ€knas som elavfall. Även glödlampor, lysrör och lĂ„genergilampor rĂ€knas som elavfall.

ElektronikÄtervinning i Sverige

I Sverige föregicks WEEE-direktivet genom en förordning om producentansvar för elprodukter 2001. Ansvaret för att transportera och Ätervinna allt e-avfall som samlas in i landet flyttades dÄ frÄn kommunerna till producenterna, som bildade El-Kretsen.

El-Kretsen innebÀr ett rikstÀckande insamlingssystem i nÀra samarbete med Sveriges kommuner, uppdelat i tvÄ kategorier: hushÄll och verksamheter. HushÄllsinsamlingen organiseras i samarbete med kommunerna. Insamlingen frÄn verksamheter organiseras via samarbeten med bÄde kommunerna och kontrakterade Ätervinningsföretag som REMONDIS.

Varje Är samlas omkring 80 000 ton diverse elektronik in, det utgör mer Àn hÀlften av allt elektronikavfall. Produkterna samlas in och förbehandlas pÄ flera platser i Sverige, för att undvika onödiga transporter frÄn insamlingsstationerna.

Det hÀr samlas in

Den absolut största Ätervinningsgruppen, eller fraktionen, Àr diverse elektronik. Hit hör smÄ och medelstora produkter som Äterfinns i hemmet: tv-apparater, dammsugare, leksaker, mobiltelefoner mm., som drivs eller Àr beroende av sladdar eller batterier. Komponenter och tillbehör till sÄdana produkter samlas ocksÄ in, till exempel kontaktdosor, tangentbord och fjÀrrkontroller.

Avfallet delas vid insamlingstillfÀllet in i olika fraktioner:

  • Diverse el
  • Raka lysrör (inklusive ledlysrör)
  • Övriga ljuskĂ€llor (inklusive ledlampor)
  • BildskĂ€msprodukter; BĂ€rbara batterier
  • Stora vitvaror (spisar, tvĂ€tt- och diskmaskiner, torktumlare och liknande)
  • KylskĂ„p, frysar samt andra kylmöbler inklusive kylmöbler/kyldiskar och liknande frĂ„n verksamheter
  • Stora industribatterier (dessa har en egen separat insamlingsprocess).

Hur gÄr Ätervinningen till?

Elavfallet samlas in och transporteras frÄn fastighetsnÀra och mobila miljöstationer, butiker och insamlingsplatser och körs sedan till ÄtervinningsanlÀggningar. Elavfallet anlÀnder till anlÀggningen i burar eller containrar, vÀgs och registreras.

Mycket av elavfallet samlas in som diverse elektronik och kan bestÄ av alla slags hushÄllsapparater. Innan produkterna kan Ätervinnas behöver de genomgÄ en förbehandlingsprocess i vilken de rensas frÄn farligt avfall som batterier, oljor, kvicksilver och demonteras. VÀrdefulla material sÄsom kretskort skiljs ocksÄ ut och batterier och andra miljöfarliga komponenter plockas bort. Det som blir kvar förs sedan vidare till fragmentering dÀr materialet slÄs sönder till mindre bitar. Det som frÄn början var en sammansatt produkt omvandlas dÀrigenom till olika högar av plast, metall och glas för Ätervinning.

Efter förbehandlingen skickas materialet vidare till olika behandlingsanlĂ€ggningar. En del plast materialĂ„tervinns och en del gĂ„r till förbrĂ€nning pĂ„ fjĂ€rrvĂ€rmeverk. Plaster som innehĂ„ller farliga Ă€mnen förbrĂ€nns vid anlĂ€ggningar som har extremt höga temperaturer och dĂ€r rökgasen renas genom filtrering i flera steg. Metallerna gĂ„r till smĂ€ltverk som kan separera olika metaller i exempelvis kretskort genom nedsmĂ€ltning. Återvinning av metaller spar upp till 95 procent i energi jĂ€mfört med att anvĂ€nda jungfrulig rĂ„vara – och det fina med metaller Ă€r att de kan Ă„tervinnas hur mĂ„nga gĂ„nger som helst.

WEEE-direktivet – Mot en mer hĂ„llbar e-avfallshantering!

Som svar pÄ den stÀndigt vÀxande mÀngden kasserade elektriska och elektroniska apparater antog EU-parlamentet WEEE-direktivet (Waste Electrical and Electronic Equipment) 2002. Direktivet syftar till att undvika och minska mÀngden avfall frÄn elektrisk och elektronisk utrustning, samt att sÀkerstÀlla att kasserade apparater hanteras genom miljövÀnliga processer.

Den underliggande principen bakom WEEE-direktivet Àr producentansvar. Tillverkare har följande skyldigheter:

  • Att deras gamla apparater behandlas och Ă„tervinns inom en viss tidsperiod
  • Att sĂ€kerstĂ€lla att fördefinierade Ă„tervinningsmĂ„l uppfylls (Ă„tervinningsgrader)
  • Att garantera att de tĂ€cker alla kostnader för att fĂ„ sina apparater Ă„tervunna med miljövĂ€nliga processer.Även nĂ€r de slĂ€pper ut de nya apparaterna pĂ„ marknaden
  • Att se till att deras elektriska och elektroniska apparater Ă€r mĂ€rkta med WEEE-symbolen – en överkorsad soptunna pĂ„ hjul – och ett producentidentifikationsmĂ€rke

Förutom att faststÀlla tillverkarnas ansvar, innehÄller WEEE-direktivet Àven följande bestÀmmelser:

  • WEEE mĂ„ste samlas in separat frĂ„n andra avfallsströmmar i enlighet med WEEE-direktivet
  • Privatkonsumenter ska kunna lĂ€mna tillbaka sitt WEEE gratis
  • Medlemsstaterna mĂ„ste inrĂ€tta lĂ€mpliga system för insamling av WEEE som Ă„terspeglar befolkningstĂ€theten
  • Vissa tekniska föreskrifter mĂ„ste följas vid lagring av WEEE
Obligatoriskt insamlingsmÄl för alla medlemslÀnder: en min. 4 kg WEEE per capita och Är

I tillÀg till WEEE-direktivet finns RoHS-direktivet (BegrÀnsning av anvÀndningen av vissa farliga Àmnen i elektrisk och elektronisk utrustning), som ocksÄ antogs av Europaparlamentet 2002. Det fokuserar pÄ produktionen av elektrisk och elektronisk utrustning, och begrÀnsar anvÀndningen av till exempel bromerade flamskyddsmedel, kadmium, bly, kvicksilver och andra farliga Àmnen i produkterna. MÄlet Àr att minska potentiella risker och pÄ sÄ sÀtt skydda mÀnniskors hÀlsa och miljön, att sÀkerstÀlla att naturresurser hanteras pÄ ett ansvarsfullt sÀtt, samt att förbÀttra sÀttet att Ätervinna kasserade apparater.

Utvidgningar av WEEE-direktivet

Exempel pĂ„ hur WEEE-direktivet har utvidgats Ă€r breddningen av direktivets tillĂ€mpningsomrĂ„de, samt den gradvisa ökningen av insamlingsmĂ„len och Ă„tervinningsgraden – syftet hĂ€r Ă€r att frĂ€mja bevarandet av naturresurser och sĂ€kerstĂ€lla att producenterna ansvarar för insamling och behandling av sina produkter.

Utvidgningar av RoHS-direktivet

Ett antal Àndringar har gjorts i RoHS-direktivet, till exempel för att implementera nya procedurer för att utvÀrdera Àmnen, som kan komma att förbjudas i framtiden, samt för att faststÀlla relevanta utvÀrderingskriterier. Klicka hÀr för att lÀra dig mer.

Ändringarna i WEEE- och RoHS-direktiven görs för att hĂ„lla jĂ€mna steg med den tekniska utvecklingen och Ă„terspegla de senaste rönen. För REMONDIS Ă€r det sjĂ€lvklart att se till att den alltid har lĂ€mpliga lösningar och faciliteter pĂ„ plats.

Olika lÀnder, olika procedurer

Medlemsstaterna Àr ansvariga för att se till att de viktigaste bestÀmmelserna i WEEE- och RoHS-direktiven implementeras i deras lÀnder genom att införliva dem och eventuella Àndringar i nationell lagstiftning inom en angiven tidsperiod. I Sverige Àr det producenterna som ansvarar för att samla in WEEE. De ska ocksÄ betala Ätervinningskostnaderna.

WEEE-direktivet: kategorier av elektrisk och elektronisk utrustning

WEEE-direktivet skiljer för nÀrvarande mellan tio olika kategorier av elektrisk och elektronisk utrustning. Varje enskilt medlemsland kan bestÀmma om och i vilken utstrÀckning dessa insamlingsgrupper fÄr kombineras eller inte.

  • Stora hushĂ„llsapparater (t.ex. kylskĂ„p, tvĂ€ttmaskiner)
  • SmĂ„ hushĂ„llsapparater (t.ex. brödrostar, rakapparater)
  • IT- och telekommunikationsutrustning (t.ex. datorer, telefoner)
  • Konsumentutrustning (t.ex. TV-apparater, hi-fi-system)
  • Belysningsutrustning (t.ex. lysrör, lĂ„genergilampor)
  • Elektriska och elektroniska verktyg (t.ex. borrar)
  • Leksaker, fritids- och sportutrustning (t.ex. elektriska tĂ„gset)
  • Medicinsk utrustning (t.ex. respiratorer)
  • Övervaknings- och kontrollinstrument (t.ex. brandvarnare, fordonsdiagnosutrustning)
  • Automatiska automater (t.ex. kontant- eller dryckesautomater)

Utmaningar med elektronikÄtervinning

Elektronikprodukter innehÄller ofta en mÀngd olika Ätervinningsbara material och inte sÀllan farliga Àmnen som mÄste hanteras pÄ ett sÀtt som innebÀr minimal miljöpÄverkan. DÀrför mÄste elektronikprodukter förbehandlas och fragmenteras innan bestÄndsdelarna kan Ätervinnas utifrÄn de olika materialslag de tillhör. Av de över 50 miljoner ton e-avfall som produceras i vÀrlden varje Är hamnar del i deponier dÀr giftiga kemikalier kan lÀcka ut. En del hamnar ocksÄ i utvecklingslÀnder dÀr en mindre reglerad e-avfallshantering kan orsaka allvarliga hÀlso- och föroreningsproblem.